Gråter och läser. Och gråter lite till. Ska inte titta på dokumentären i kväll. Den om Candrah som skrev till socialstyrelsen och ville få dö. Som kallades Kim i tidningarna. Nu berättar Aftonbladet hela hennes historia. Med namn och allt. Och det är så sorgligt. Fast väldigt positivt ändå. På något konstigt sätt. Hon fick ju sin vilja igenom. Hon fick dö medan hon var klar i huvudet som hon själv säger.
Jag gråter, som bara läser om det i tidningarna. Tänk vilka kval hennes mamma måste ha gått igenom. Mamman lovade att när Candrah inte orkade leva längre skulle hon hitta ett sätt att lösa det på. Och tillsammans så gjorde de ju det.
Och så måste det ju vara. Vill man inte leva längre har man faktiskt den friheten att välja att avsluta det. Även när man fysiskt själv inte kan göra det. Tufft, svårt, rätt.
Usch. Och bra. Känslorna är många. Hoppas att Candrah har ett bättre liv där hon är nu än det hon fick på jorden.
Länkar: Ab 1, Ab 2, Ab 3,
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar