Bästaste Bert

Bert är uppfriskande härlig. Varje gång han öppnar munnen kommer det uppseendeväckande saker ut. Idag är det ungdomarna han ger sig på. Och även om han uttrycker sig lite väl bryskt så finns det ju poänger i det han säger.
Jag är också väldigt mycket för eget ansvar. Och den flummiga socialistskolan vi har haft i urminnestider har ju inte direkt främjat det där med ansvaret. Och det ser vi ju nu. Finns ju tendenser till att man inte vill ta jobb för att de är tråkiga eller för dåligt betalda eller ligger på fel stället. Och visst, så klart ska man välja efter eget huvud. Men frågan är väl bara hur långt man får gå? Om man väljer att tacka nej till ett arbete, eller inte söka, vad blir då konsekvenserna? Var slutar ens eget arbete och ansvar och var börjar någon annans?
Så klart väcker det rubriker när Bert går ut och säger att "Ungdomar är lata" men vi måste få ha en diskussion om när samhället ska ta över ansvaret.
Hörde häromdagen talas om en person som är sjuk men på bättringsvägen. Försäkringskassan tycker att hon kan arbeta heltid, hon anser att 75% är det som går. Vems är ansvaret för de övriga 25%? Hon vill ju så klart att staten ska betala det, jag undrar om det inte lika gärna kan vara hennes val att arbeta sina 75%, utan att ställa samhället till svars för resten.
Det är en oerhört komplicerad fråga och i de allra flesta fall väldigt många känslor. Men jag vill gärna väcka debatten om att det egna ansvaret måste sträcka sig ännu lite längre.
Det är vi som är våra egna lyckas smeder, och att bara fundera ett extra varv hur och vad man själv kan göra för att få det liv man vill ha är ett måste.

Länkar: Exp,