onsdag 30 juni 2010

Norberg knackar och ler

Hejhå, vad det går att knacka dörr i Norberg! Nästan hälften av hela Norbergs tilldelade dörrar knackades. På bara en och en halv timme. Tre par och en och en halv timme. Det är när man tänker på saken löjligt lite. Tänk vad många dörrar som skulle bli knackade om alla på respektive lista i hela länet eller för den delen landet knackar två gånger. En gång nu för att lyssna och en gång i valrörelsen.

Här i Västmanland börjar vi så smått komma igång. Nästan 2000 samtal har vi fört på farstutrapporna. Men det är många dörrar kvar och det krävs en del arbete. En och en halv timme! Det är ju det enda som krävs!
Och jag tycker att ordet krav kan vara på sin plats. Står man på en lista, kandiderar till en folkvald organisation, så får man också arbeta för det! Idag är det onsdag, fyra alldeles utmärkta kvällar finns kvar den här veckan, räknade inte fredagen som ju är vikt åt fredagsmyyys. Ta tag i en vän och gå ut! En och en halv timme! Har du inte det, kanske du ska ta och fundera på hur ditt politiska engagemang ska se ut i framtiden...

Uppmuntranspepp kommer här iform av glada väsmanländska knackare i Norberg! Roligt är också att vi ställer upp för varandra. Kungsör, Västerås, Hallstahammar och Norberg gjorde gemensam sak. Härligt! Tack alla vänliga!

Samtidigt gjordes det en likadan räd i Sala. Västerås och Sala gjorde gemensamsak. Där blev det 113 öppnade dörrar! Tjohoo!

2 kommentarer:

  1. Håller med att fler borde ut, trots att jag själv sitter här och inte har kommit iväg. Det där med valrörelse och tre barn var lite tuffare än jag hade tänkt....fast så var det ju också bara två barn när jag anmälde mig...;-) Men jag drar mitt strå i den virtuella världen istället, så får vi se om det blir någon dörrknackning lite senare.

    SvaraRadera
  2. Hej Åsa! Och vilken bra blogg du har! Jättebra!

    Och det är ju det där... Det finns alltid massor med bra undanflykter (och mitt liv går inte ihop sig heller och jag får dåligt samvete för att jag inte hinner allt man vill). Men ibland måste de ta slut. Och det var lite det jag ville belysa. Att det måste inte ta en evighet. Det måste inte vara jättekrångligt. Om alla tar sin del så är det faktiskt ganska lätt! Det går att hitta en ledig kväll! För vi måste klara det. Vi måste behålla övertaget och gärna dryga ut en bit till... Alternativet är ju så läskigt att man blir rädd.

    Och återigen, gå ut och knacka några dörrar! Samtidigt som du håller din bloggfana mycket högt! :o)

    SvaraRadera