Rätten att bestämma över sitt eget liv är självklar. Rätten att bestämma över sin egen död är inte lika självklar. Iallafall inte om du är fysiskt handikappad. Nu är det en kvinna som varit sjuk sedan födseln, förlamad sedan sexårsåldern och ligger i respirator utan att kunna ta ett enda andetag själv. Nu vädjar hon om att få somna in.
Jag tycker att det är självklart att säga ja till aktiv dödshjälp. Det måste vara varje enskild människas rätt att bestämma över sitt eget liv och då också när det ska sluta.
Det som gör det svårt är hur det ska genomföras. Likaväl som det ska vara min rätt att säga, nu vill jag inte leva längre, så är det sjukvårdspersonalens rätt att säga; jag vill inte döda någon.
Och det är här fokus i utredningar och diskussionen bör ligga. Hur ska vi hitta ett system där varje person behåller rätten över sig själv utan att strida mot någon utförares övertygelse.
Men hur vet man om någon vill dö eller inte, alla sjuka kan ju inte verbalt uttrycka sig, kanske någon invänder. Nej, helt rätt. Och det är också en del i det hela som man måste titta på. För om det ska funka måste det vara svårt att ta ett sådant här beslut. Svårt, men inte omöjligt.
torsdag 18 mars 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar