Älska äldre!

Nejdå, inget inlägg om att det är trendigt med yngre toyboys utan att alla partier flirtar med pensionärerna. Och det är helt rätt. Äldre har så jäkla mycket att ge till alla oss snorungar som tror att vi har allting klart för oss.
Det är bra att skatten på pension sänks.
Det är bra att alla som vill ska få bo med sin partner livet ut.
Det är bra att man även som gammal ska få bestämma vilken mat man vill ha.
Det är bra att man när man behöver hjälp själv ska få bestämma vem som ska ge en den.

Allt det här är egentligen självklarheter, vem i hela världen tror att bara för att ljusen på födelsedagstårtan blir fler och kroppen lite ofärdigare inte vill och ska leva som man vill?

Är så himla trött på förmyndarmentalitet. Vet ni att endast 45 av landets 290 kommuner tycker att äldre själva är fullt kapabla till att tänka själva? Det är sjukt! Det är bara så många som har infört LOV inom äldreomsorgen.

Men jag hoppas också på att pensionärerna sätter större avtryck än så. Jag vill gärna se en attitydförändring. En person är en person tills vi dör. Vi har oerhört mycket att ge ända fram till den dagen. Och vi skulle alla må betydligt bättre av att umgås över generationsgränserna.

Jag har alltid haft världens bästa relation med min mormor och morfar innan han dog. Jag har under hela min uppväxt umgåtts med tanter och farbröder och mått alldeles prima av det. I mitt vokabulär finns det fortfarande Tant Kerstin och Tant Anna. När jag träffar nya människor är äldre farbröder min specialitet. Och under hela tiden så har jag lärt mig en massa saker. Jag vet hur det var att växa upp på söder på 20-talet, eller att vara yngst i en barnaskara av 12 i kallaste Jämtland.
Men framförallt så har jag blivit en mycket tryggare och bättre person av att ha hela spektrumet av åldrar i min umgängeskrets.

Den attitydförändringen jag vill ha är att vi ska ta tillvara på oss. Vi behöver inte flytta till andra sidan jorden och stanna där för resten livet redan från att vi är 18. Vi behöver inte tycka att det värsta som kan hända en ung människa är att den får bo hemma ett tag till eller bo inackorderad hos en gammal tant.
Jag skulle gärna se dagis och äldreomsorg i samma byggnad. Gärna se massor med klassmorfäder. Mycket gärna någon form av aktivitetslokal för äldre och yngre tillsammans.

I mitt liv är jag ganska ensam. Jag bor med min mormor och tar hand om henne. Jag har startat eget företag så att jag kan jobba hemma och således både försörja mig, göra karriär och ta vara på den fantastiska tid som mormor och jag har. Vi har gått igenom mycket, hon har ramlat ner för trappan tre gånger och brutit nacke, revben och fötter. Ett tag var vi på lassarettet uppemot tre gånger i veckan hos olika läkare. Men vi har också suttit på altanen med våra gemensamma vänner, både hennes och mina och druckit kannor med sangria och knoppat in frammåt tre-tiden på morgonen. Årets nyårsafton tillbringades hos oss. Pojkvän och allra bästaste vännerna på plats. Flaskvis med champagne och skaldjursbuffé. Frammåt halv sextiden säger de uthålligaste vännerna att nu ska vi nog tänka på refrängen, varpå mormor utbrister; Men inte då! Ni ska väl inte gå hem redan.

Så himla härligt kan man ha det. Om man bara tar sig tid och anstränger sig lite mer för att få saker och ting att funka. Vissa skulle nog säga att jag försakar saker, det tycker inte jag. Jag berikar mig väldigt.

Det här är attitydförändringen jag är ute efter. Tillsammans är vi fantastiska. Och tillsammans är det bäst att vara.

Länkar: Ab,

Alla är övererns

Vilken skön läsning, alla partier är överrens om att gamla ska få bo ihop så länge de själva vill. Tills döden skiljer dem åt, inte kommunen. Men hur kommer det sig då att det är väldigt få kommuner som lever upp till det?
Här i Hallstahammar sa socialnämndens ordförande att "så klart vill de också de, och de arbetar för att lösa det. Men det finns inga bostäder som passar." Så i praktiken går det inte även om viljan finns.

Vi Moderater kommer ha med det i vårt valmanifest. Både på riksnivå och på lokalnivå. Jag har också det inskrivet i mitt personliga program. Det är du och jag som ska bestämma var vi ska bo, med vem och på vilket sätt. Ingen annan. Punkt.

Länkar: AB 1, AB 2, AB 3, Daniel, Edward, Mattias, Lotta.

Bra Maria Larsson

Så kommer det fram ännu ett par som varit gifta i en hel livstid och som nu på ålderns och sjukdomens höst tvingas separeras på grund av kommunen. Hon är dement och behöver bo på ett äldreboende. Han är frisk och vill bo tillsammans med sin fru sedan 63 år. Det är en omöjlig kombination säger kommunen.
Men äldreminister Maria Larsson ger ett mycket tydligt besked. Äldre ska få bo tillsammans oavsett behov. Även Jan Björklund ryter i och vill lagstifta om det.Det känns mycket, mycket bra.
Maria Larsson hänvisar också till värdegrundsutredningen som håller på. Jag ser mycket fram emot den för det måste till krafttag när det gäller hur äldre behandlas och vilka möjligheter man erbjuder dem.

Framförallt måste synen på gamla ändras. Äldre måste behandlas med samma värdighet som vem som helst annars. Vi alla måste också inse värdet av att bli gammal. Värdet av att ha levt ett helt liv och tillskansat sig mängder med erfarenheter och klokskap. Det är sinnessjukt vad mycket resurser vi bara kastar bort genom att inte umgås med våra mor- och farföräldrar till exempel.

Jag vet att jag hade inte varit hälften så bra utan min mormor. Hon är oerhört betydelsefull och har avrit helt avgörande för hur mitt liv ser ut idag. Jag har haft den förmånen, min familj har tagit de besluten, att få umgås med människor från andra generationer ända sedan jag var liten.
Tänk vad världen skulle se annorlunda ut om fler tog den chansen.

Vi i Allians för Hallstahammar kommer att jobba stenhårt för att Hallstahammar aldrig ska komma att figurera i liknande artiklar. Här ska man kunna få bo tillsammans, tills döden skiljer en åt. Inte till kommunen gör det.

Jag för min del skulle också vilja se kombinerade verksamheter över generationsgränserna. Varför inte ett pensionärsdagis?

Länkar: AB1, AB2, Exp,

Självklarhet

Har varit och tittat på hus i dag. Ett jättehärligt hus med massor av möjligheter och stor potential. Roligast att jag nästan ser huset här hemifrån. :o) Där, eller någon annanstans vi har inte riktigt bestämt oss än, är ju tanken att jag och K ska leva lyckliga resten av våra dagar. Men tänk om någon av oss blir sjuk när vi blir äldre? Och inte kan bo hemma. Då är det ju en självklarhet att vi flyttar någonstans tillsammans. Precis som vi gör nu. Men idag är inte det en självklarhet. I Hallstahammar och många andra kommuner så finns det inga par-bo eller vad man ska kalla det. Alltså plats på hemmet där man får bo tillsammans, med den hjälp den som är sjukast behöver men ändå tillsammans.
Det är hemskt. Det ska inte vara: I nöd och lust, tills kommunen skiljer oss åt. Vi Moderater tillsammans med Allians för Hallstahammar kommer efter valet att se till att det aldrig behöver bli så. Vill man bo tillsammans så ska man få göra det. Punkt.

Aktiv dödshjälp

Rätten att bestämma över sitt eget liv är självklar. Rätten att bestämma över sin egen död är inte lika självklar. Iallafall inte om du är fysiskt handikappad. Nu är det en kvinna som varit sjuk sedan födseln, förlamad sedan sexårsåldern och ligger i respirator utan att kunna ta ett enda andetag själv. Nu vädjar hon om att få somna in.

Jag tycker att det är självklart att säga ja till aktiv dödshjälp. Det måste vara varje enskild människas rätt att bestämma över sitt eget liv och då också när det ska sluta.
Det som gör det svårt är hur det ska genomföras. Likaväl som det ska vara min rätt att säga, nu vill jag inte leva längre, så är det sjukvårdspersonalens rätt att säga; jag vill inte döda någon.

Och det är här fokus i utredningar och diskussionen bör ligga. Hur ska vi hitta ett system där varje person behåller rätten över sig själv utan att strida mot någon utförares övertygelse.

Men hur vet man om någon vill dö eller inte, alla sjuka kan ju inte verbalt uttrycka sig, kanske någon invänder. Nej, helt rätt. Och det är också en del i det hela som man måste titta på. För om det ska funka måste det vara svårt att ta ett sådant här beslut. Svårt, men inte omöjligt.

Frågedags

Idag så händer det. Min debut i kommunfullmäktigesalen. Det är dags att få de tre frågorna jag skickade in i veckan besvarade. Lite nervöst är det, men mest roligt pirrigt. Och det ska bli spännande att se vilka svar jag får.

I morse ringde också biståndshandläggaren. Det finns speciell dagverksamhet inom kommunen, som ska fungera som någon form av avlastning och socialt stöd för äldre. Mormor och jag har ansökt om att kankse utforska den möjligheten, för ibland behöver jag gå på möten som tar stora delar av dagen i anspråk. Och mormor kan inte vara hemma ensam så länge. Men det blev nej på den punkten. Dagverksamheten är bara till för de som vill gå där regelbundet, en till flera dagar i veckan, i en särskild grupp. Och det är ju inte aktuellt i vårt fall.
Hjälpen vi kan få är hemtjänsten kommer hem till oss några timmar. Låter ju som ett utmärkt förslag, men prislappen är i saftigaste laget. 270 kr/timme kostar det. För tre timmar blir det 810 kronor. För att kunna betala det måste jag fakturera kunden 2500 kr. Det finns ju inte en chans i världen att det går att genomföra.
Så då tackar jag nej till det jag tänkt göra och är hemma och har mysigt med mormor istället! Familjen är viktigast.

Pensionärsdagis efterlyses

Mormor och jag bor ju tillsammans i världens bästa hus. Och har för det mesta hur trevligt och bra som helst. Just familjefrågor och familjens ansvar och kärlek om varandra är ju en av mina allra käraste hjärtefrågor. Jag tycker att familjens ansvar om oss själva måste bli mycket större. Samhällets roll i människors liv måste vara valfri. Idag är det ju lite så att från och med att man föds så ska samhället ta det största ansvaret. Dagis från ett års ålder, skola och många timmar på fritids därefter, csn eller arbetsförmedling, försäkringskassa, ska-ha-rättigheter och åldringsvård från 65. Väljer man att gå utanför det systemet får man inte bara bekosta allt själv man blir också tittad snettuppå och får i många fall tråkiga och/eller förvånade kommentarer. Tillbaka till mer av ansvaret till individen och familjerna.
En hjälp i vår värld skulle vara en form av pensionärsdagis. Precis som med barndagis så lämnar man sin äldre/skröpligare familjemedlem några timmar i en professionell verksamhet. Mat, fika och meningsfulla aktiviteter. Kankse lite korsordslösning, musik, kortspel osv. En trygg plats att vara på helt enkelt. Självklart mot en avgift, precis som med barndagis.
I lördags skulle en sådan lösning varit perfekt för oss. Jag var på konferans, världens roligaste och mest inspirerande, inlägg om det kommer, och mormor var hemma. När jag kom hem hade mormor ramlat och slagit höften. Peppar, peppar, som tur var var inget brutet men det visste vi ju inte förrän vi suttit på akuten hela eftermiddagen.
Men tänk vad bra det hade varit. Olyckan hade helt kunna undvikas om ett pensionärsdagis hade funnits. Inte bara hade mormor sluppit olyckan och lidandet, det skulle också spara pengar åt stat, landsting och kommun. Dessutom är det ju ett sätt att göra det lättare för familjer att hålla ihop längre. För ibland måste man på möten eller trevligheter. Hemtjänst eller avlastning finns ju, säger någon kanske. Absolut, men det är på nivån över. När man behöver ännu lite mer hjälp eller ännu lite längre tid. Jag tror att många anhörigvårdare, som det formellt heter, jag skulle hellre kalla det normal-familje-ta-om-handare, skulle tycka att det vore en bra idé att några timmar då och då kunna lämna sin nära i trygg omsorg. För att inte tala om vad många ensamma skulle älska att ha någonstans att gå för samvaro och gemenskap.
Vi blir bara fler och fler som blir äldre. Många är väldigt friska och pigga långt upp i åren, några blir lite skröpliga, många blir ensamma. Ingenstans finns det att ta vägen. Ingenstans finns det att vända sig för att få träffa likasinnade. Det finns mycket att vinna på att se äldre som en tillgång och värdefulla individer.
Mormor då. Hon är fortfarande kvar på ortopeden och mår efter omständigheterna ok, men lämna henne ensam hemma igen kommer att dröja.

Var ett föredöme, Hallstahammar

Godmorgon allihopa! Idag är en sån där fantastisk höstdag som man bara vill vara ute med tjocka koftor och plocka massor utav svamp! Hoppas någon hinner med det...:o) Jag själv sitter inne med artiklar till Ulla, finslipningarna på Alliansbroshcyren och massor med idéer till ett bättre Hallstahammar.

Hallstahammar ligger nästan alltid på den nedre halvan i undersökningar som görs över hela landet. Oavsett om det är elevernas studieresultat eller hur företagsvänlig kommunen är. Nu har det kommit en chans för Hallstahammar att vara först ut, att bli ett föredöme.

Regeringen inför ett stöd kommuner kan söka. Ett stöd att bygga nya trygghetsboeenden för äldre. Inga sjukhem eller medicinska boeenden, utan trevliga bostäder där alla som är gamla och kankse ensamma kan söka sig till.

Precis som i övriga landet brottas vi med en åldrande befolkning och ett av de största problemen är att folk blir ensamma. Många är fysiskt väldigt friska långt upp i åldrarna men blir dystra och deprimerade för att de är ensamma och inte har något att göra.

I ett trygghetsboeende sköter man allting själv men skillnaden från vanliga lägenheter är att det finns samlingsrum, aktivitetsutrymmen, och att alla som bor där är mer eller mindre i samma situation.

Så Hallstahammar, börja fila på den där ansökan redan nu. Stödet införs efter nyår och det vore väl en fjäder i hatten att kunna säga att; Hey, titta på oss! Vi satsar minsann på våra äldre!