Att det är så upprörda känslor över det här med Rut. Förstår inte riktigt problemet. Rut-avdraget har skapat 11000 jobb. Det gör många svarta jobb vita. Många kvinnor och utomlandsfödda som många gånger står långt utanför arbetsmarknaden har fått jobb och kan försörja sig. Det är dessutom ett avdrag som staten får tillbaka mellan 1,5-2 kronor på varje använd krona.
Andra undersökningar visar ju också att en stor del av de som uttnyttjar avdraget är helt vanliga medelinkomsttagare.
Småbarnsfamiljer som vill att livspusslet ska gå ihop sig. Självklart är en stor del av de som uttnyttjar det också höginkomsttagare och konstigt vore det väl annars. Tjänar man mycket har man ju mer pengar disponibla. Om man sedan väljer att lägga dem på oerhörda mängder mjölk, en snygg bil, en trevlig resa eller städhjälp hemma måste väl vara ens egen sak.
Extra kul blir det ju när svt-program som
Agenda får till det att
sjuksköterskor räknas som
höginkomsttagare... Det går att hävda precis allt med
statistik. Och som man frågar får man svar.
I samma Agenda var ju också LO-Wanja ytterst upprörd över antydningen om att motståndet i den här debatten skulle ha något med kön att göra. Det går som jag har skrivit tidigare mycket bra att kräva att regeringen ska ge tiotals miljarder till att rädda 3500 manliga jobb på SAAB, men det går inte att använda rut-avdraget som dessutom inte kostar samhället en enda krona, till att skapa mängder med i huvudsak
kvinnliga jobb. Det om något är väl hyckleri och rackarspel.
Så tillbaka tillbaka till huvudfrågan. Varför är alla så upprörda? Är ju egentligen en win-win-situation. Är den underbara förmånen, tillika en av de viktigaste demokratiska rättigheterna, oliktänkande så skrämmande?